17 år och mamma till Novalie

Just nu börjar jag bli både arg och depp på det här, mitt humör åker verkligen berg och dalbana, upp och ner, fram och tillbaka. Ena stunden är jag glad och nästa stund har jag lust att gråta floder. Vissa dagar går jag omkring här hemma och stör mig på allt, jag har lust att klappa till Johannes ibland utan anledning, han vet inget om dock haha...och förhoppningsvis läser han inte detta för då kommer jag undan! Jag börjar bli otålig och hela kroppen spritter av energi trots att jag går omkring som en zombie och gäspar så stort att en elefant skulle kunna smyga in i munnen på mig. Är det såhär man ska känna eller? Vill verkligen att det ska sätta igång snart, har fan inget tålamod kvar och ingen ork heller för den delen.

//xoxo Mia