~Tanken slog mig!~
Nu slog tanken till sådär pang boom igen: Jag är gravid! Jag tror aldrig jag kommer fatta det, helt plötsligt sitter jag väl där med liten i mina armar och undrar: var kommer h*n ifrån? Har jag burit omkring på det här lilla livet i min kropp i nio månader? När fan då?
Men det har jag verkligen, det har gått så otroligt fort men ändå så långsamt! Minns det som igår när jag fick det där plusset, minns hur förvirrad jag var, hur kunde det hända mig av alla människor?! Jag åt p-piller, jag hade bara varit ihop med Johannes i ca 3 månader, jag hade precis börjat 1an, jag trivdes med livet som det var och nu var jag gravid. Det måste vara fel på testet, det kan ju inte vara rätt.
Men det var rätt och en abort klarade jag inte av, tanken gjorde mig illamående, skulle JAG avsluta ett liv med flit? Hjärtat slog på det lilla livet, jag kunde inte göra så och jag valde att behålla och för varje dag växte min kärlek till den lilla som låg i min mage. Jag både älskade och hatade varje sekund.
Nu ångrar jag ingenting, går in i vecka 35 och vill ha min ängel här. Tror att jag hade ångrat mig om abort hade blivit det jag beslutade mig för och därför gjorde jag som gjorde.
Åsikterna har varit många men dom jag hört flest av är dom som fakiskt är positiva, även om det finns många negativa människor där ute också så har jag lyckats undvika dom och det är jag glad över!
Det här är mitt och Johannes liv, det är vårat beslut och vi är lyckliga, tycker folk borde nöja sig där.
//xoxo Mia
(Bilden är 2 veckor)
Men det har jag verkligen, det har gått så otroligt fort men ändå så långsamt! Minns det som igår när jag fick det där plusset, minns hur förvirrad jag var, hur kunde det hända mig av alla människor?! Jag åt p-piller, jag hade bara varit ihop med Johannes i ca 3 månader, jag hade precis börjat 1an, jag trivdes med livet som det var och nu var jag gravid. Det måste vara fel på testet, det kan ju inte vara rätt.
Men det var rätt och en abort klarade jag inte av, tanken gjorde mig illamående, skulle JAG avsluta ett liv med flit? Hjärtat slog på det lilla livet, jag kunde inte göra så och jag valde att behålla och för varje dag växte min kärlek till den lilla som låg i min mage. Jag både älskade och hatade varje sekund.
Nu ångrar jag ingenting, går in i vecka 35 och vill ha min ängel här. Tror att jag hade ångrat mig om abort hade blivit det jag beslutade mig för och därför gjorde jag som gjorde.
Åsikterna har varit många men dom jag hört flest av är dom som fakiskt är positiva, även om det finns många negativa människor där ute också så har jag lyckats undvika dom och det är jag glad över!
Det här är mitt och Johannes liv, det är vårat beslut och vi är lyckliga, tycker folk borde nöja sig där.
//xoxo Mia
(Bilden är 2 veckor)
