17 år och mamma till Novalie

Woop woop, snart är jag tillbaka där jag började för lite mer än 14 månader sedan, med en 9 månader lång graviditet i bagaget och en dotter som blir 6 månader nu den 26e känner jag mig så jävla nöjd! Även om jag saknar den kroppen jag hade för 14 månader sedan trivs jag ganska bra i min nya. Med överseende för brösten då såklart, dom har jag inte alls lärt mig att trivas i, tyvärr. Eller jo så länge som dom hålls på plats av en push-up men den kampen ska jag också vinna. Får jag bara arslet ur sängen och ger mig fan på att jag ska kunna komma tillbaka med lite träning. Bygga upp konditionen igen och få till kroppen så som jag vill ha den. Lite slankare, lite tajtare så kan jag nog övervinna skammen över mina bröst. Faktiskt. Mina bristningar syns knappt längre, naveln ser ut som förut och hormonraden kan man knappt urskilja med blotta ögat. Det enda som finns kvar är den där lilla putmagen längst ner, ungefär som den såg ut i vecka 20 kanske men det kommer bli bättre, ska skärpa mig med plankorna och jobba tillbaka magmusklerna lite mer även om dom inte alls är så delade. Har känt efter. Det enda jag nog aldrig kan få tillbaka ens med träning är mina bröst som numera flyttat söderut till revbenspartiet skulle man kunna säga men jag antar att det är en smäll jag får ta för att ha fått en så underbar dotter. Helt frisk och alltid glad. Det kan jag faktiskt offra känner jag. 
Vågen står numera i alla fall på 56 kilo, efter att ha stått stilla på 58 ett bra tag så tog det några veckor och den tog ett skutt neråt till 56 och DET känns bra. Är otroligt nöjd. Har nu alltså bara 1 kilo kvar till min ursprungliga vikt men det bjussar jag på! 

//xoxo Mia